<3
Nu va det ett tag sen jag skrev... Jag har inte orkat, jag orkar ingenting... Jag orkar inte äta, prata, gå, le... Allt känns jobbigt.. Men livet måste gå vidare.. Eller?
Det har inte hänt nånting i mitt liv.. Jag hade en kompis över sovandes i fredas.. Jag behöver tröst å stöd! Igår va jag ut på kalas, jag kan ju inte bara sitta hemma å tröstäta jag måste ju få komma ut å träffa folk! Så att jag kan le igen!!!!! Det gick väl sådär, gick lite överstyr med alkoholen å folk som snetände (XD)
Igår hämtade jag mina saker hos Jim.. Det va skit jobbigt... Jag bröt ihop totalt.. IGEN!... Hur patetisk kan en människa va? Man tror ju att vid det här laget så ska jag ju inte gå runt å böla å ha mig men det gör jag! Tack och lov har jag fått mkt stöd från släkt och vänner... JAG <3 MIN FASTER jag har pratat mkt med henne å eftersom vi är jätte lika på alla sätt och vis å jag vet vad hon har gått igenom så känns det jätte skönt att hon ställer upp <3 Jag vet ju att hon fattar vad jag går igenom, visst det är andra som säjer att dom förstår men ändå... Gör dom verkligen det? Jag har iallafall bestämmt mig att jag inte ska hänga läpp! Vill han inte ha FINE! Det är bara han som går miste om nåt! Om han inte är mogen nog för ett seriöst förhållande så får jag väl hitta nån som är det!
Som min faster sa "Det måste va drama för att man ska veta att man faxtis finns här på jorden", ni kanske inte förstår vad jag menar men poängen är ju ändå att jag fattar det.
Igår så bestämmde jag mig för att jag skulle göra ngt för mig själv.. Jag tog en jäääääääääätte lång dusch (!) målande naglarna, la en ansiktsmask, tände ljus å bara tog det lungt, det behövdes.. Det var skönt...
/Jossann
